Idag är på dagen 14 år sedan det som inte kunde och fick hända skedde. Det var morgonen då jag fann min älskade make död i sängen bredvid mig och min dotter.
Minnespsykologerna säger att vi glömmer det mesta, men att trauman kan etsa sig fast i minnet. Jag minns den dagen som om det vore igår. Jag kan fortfarande höra ljudet av den förlamande tystnaden. Jag kan känna den stora förtvivlan och tröttheten komma, den som ännu inte riktigt hade slagit rot, som ännu inte riktigt hade fattat vad som hade hänt.
Jag minns också det vackra. Kärleken till min man och dotter. Tacksamheten över intuitionen som tog över så att jag kunde göra det som behövdes för att mildra min dotters chock och ge Håkan ett värdigt avsked. Jag minns ljusen vi tände intill sängen och musiken vi spelade medan vi sakta strök honom över kinden. Jag minns den starka känslan av att han fortfarande var närvarande i rummet när vi tog farväl.
År lades till år, sorgen bytte ständigt skepnad. Det sägs att barns sorg är randig, det gäller även den vuxnes. Jag sörjde i sjok. Lät sorgen skölja över mig som en våg och dra vidare, utan att försöka hindra den. Det hjälpte.
14 år är en lång tid. Idag är jag lika gammal som Håkan var när han dog. Det känns konstigt att ha ”hunnit ikapp honom”. Idag kan jag känna stor tacksamhet över allt det sorgen har lärt mig. Över att den har gjort mig starkare, självständigare och mer ödmjuk inför livet. Över att den fick har fått mig att känna förundran över livets små och stora mysterier och underverk. Över att ha förmånen att få åldras.
Tack Håkan för allt det du gav mig, i livet och i döden! Vila i frid!
/Eva
Hans Lönn
Så fint skrivet Eva! Jag känner mig alldeles varm i hjärtat över dina ord! Det är synd att Håkan inte fick möjlighet att få följa sin lilla dotter!
Eva J Lönn
Ja, han hade varit ofantligt stolt
Åsa
Så fint du skriver❤❤. Varm kram
Eva J Lönn
Tack Åsa! 🙂
Anna
Du behöver inte vara rädd för att blogga. Det var jättefint skrivet och berör in till hjärtat. Håkan lever vidare och finns med oss.
❤️❤️ Anna och Jesper
Eva J Lönn
Åh, tack Anna och Jesper! Kram
Lars Brundin
Det finaste jag läst på länge, Eva.
Du skall veta att det inte är bara du som saknar Häkan.
Väldigt ofta tänker jag på och saknar hans humor, hans diskussioner och hans
stora kunnande inom vitt skilda områden.
Eva J Lönn
Tack Lars, de orden gick rätt in. Både för att jag vet hur mycket du läser och därför att Håkan fortfarande finns kvar hos dig. Givetvis går mina tankar också till din far, som jag aldrig fick träffa men som du ofta har berättat var lik Håkan.