I början var det chatt och messenger som gällde för mig och Eva. En av de första saker hon förklarade var att det tar 40 dagar att ändra ett beteende, 40 dagar att bryta eller skaffa sig en vana och 40 dagars eftertanke innan man fattar ett beslut.

Eva var ju nämligen försiktig med det här med kärleken. När jag tyckte vi skulle träffas ville hon avvakta. Hon ville tänka i 40 dagar, ville låta det sjunka in. Vi chattade mycket om vad vi ville göra i framtiden och vi hade många vilda idéer men hon tyckte att vi skulle ta det lugnt med att träffas.

Väldigt tidigt föreslog Eva att vi skulle ha en “tyst retreat”. Vi skulle ses i något dygn eller två utan att säga ett ljud. Jag är ju pigg på det mesta och tyckte det lät spännande. Hur kommunicerar man när man inte kan prata och dessutom knappt känner varandra? Det borde vara en intressant utmaning.

Hade vi inte haft de 40 dagarna att förhålla oss till så skulle den tysta retreaten ha blivit av nästan direkt. Men nu var det ju så att vi behövde vänta. Vi behövde se om vårt förhållande skulle kunna bli en vana eller om det var en tillfällig fluga. Jag väntade, Eva väntade, och vips så hade de 40 dagarna gått!

Vi åkte på vår tysta retreat och hade en jättefin helg tillsammans. Det var blött och kallt ute men det kunde ju knappast bli något annat än lyckat efter 40 dagars väntan.

Så 40 dagarsregeln tror jag på!

/Jakob