Jag har större delen av mitt liv förminskat mig själv. Det har gjort mig till ett lätt offer för människor som medvetet eller omedvetet har använt härskartekniker för att förminska personer i sin omgivning. I takt med att min självkänsla har ökat har jag blivit allt mer medveten om situationer då jag tillåter andra att förminska mig. Eftersom mitt nyårslöfte är att möta mina rädslor är det hög tid för mig att börja identifiera härskartekniker där de används och när de används, och att hitta motstrategier.

Jag har under en period låtit en person i min omgivning förminska mig, utan att egentligen riktigt ha förstått vad det är som har hänt. I sådana situationer, då jag har känt mig liten och mindre värd, har det inte varit så lätt att stå upp för mig själv. Istället har händelserna lämnat en dålig eftersmak och en negativt nedåtgående spiral av nedvärdering och tystnad i mötet med den här personen.

Men allt det här vände en dag när vi satt tillsammans och diskuterade i grupp och det blev uppenbart för mig hur mycket plats hen tog, att hen dominerade samtalsämnet i gruppen och inte lyssnade, samt att jag och andra i gruppen blev osynliggjorda. När jag kom hem var jag frustrerad och arg.

Men så såg jag plötsligt det jag tidigare inte hade sett, eller velat se, fast det var så uppenbart. Hen använder medvetet eller omedvetet härskartekniker. Jag förstod att första steget mot empowerment är att ta reda på så mycket jag kan om dessa tekniker och deras motstrategier. Jag har börjat läsa på och har fått fler och fler aha-upplevelser.

Jag har insett att jag många gånger genom livet har bidragit till förminskningen genom att göra mig själv mindre än vad jag är och bli ett offer, istället för att göra motstånd.  Visst har det hänt att jag har blivit arg och känt mig orättvist behandlad, men jag har aldrig riktigt vetat vad jag kan göra för att ta mig ur situationerna, och har inte heller trott mig om att kunna göra motstånd.

Men nu var tiden alltså mogen. Min ökade självkärlek och självkänsla har fått mig att begripa att jag är värdefull, och inte behöver acceptera att någon förminskar mig, och jag har slutat förminska mig själv.

Just nu känner jag mig lite euforisk eftersom jag har insett att jag, genom att se härskarteknikerna och de möjligheter som finns att motverka och förebygga dem, kan frigöra mig själv. Bara den vetskapen ger empowerment, eftersom jag inte längre behöver känna mig som ett offer. Jag vet att jag har en lång läroprocess framför mig, som kommer vara utmanande och ta lång tid. Det är inte lätt att i stunden se mönster och agera lugnt och metodiskt. Förminskningen har blivit en reflex.

Men jag känner stor tillförsikt. Jag är uthållig och har förmågan att klappa mig själv på axeln när reptilhjärnan slår till och jag återfaller i gamla beteendemönster. Min frigörelse har bara börjat. Eureka!

/Eva