Lev livet lättare och mer lekfullt

Nyårslöfte: Utmana dina rädslor & börja blogga!

Mitt nyårslöfte för år 2018 är att fortsätta utmana mina rädslor – stora som små. Under de senaste åren har jag blivit medveten om hur mycket olika rädslor faktiskt har styrt mig och mitt liv. Det är inget konstigt med det. Rädslor är ett skydd, för att vi ska akta oss för det som är farligt. Men någon gång nu och då är det bra att städa upp och slänga ut de rädslor vi inte längre behöver. Rädslor som sätter krokben för oss istället för att skydda.

Jag har märkt att jag, för varje dammig gammal rädsla jag gör mig av med, blir lättare och mer autentisk och glädjefylld. Mitt städande började för några år sedan, av nödvändighet. Under det senaste året har jag lämnat mitt gamla jobb för ett nytt och brutit upp från en relation som inte längre fungerade. Uppbrotten var smärtsamma, men nödvändiga. Och jag upptäckte att när jag stängde en dörr, inföll inte de skräckscenarier jag i mina värsta stunder målade upp. Istället öppnades nya dörrar och möjligheter.

Mitt städande har också drivits av lust och nyfikenhet och har fått mig att ta privatlektioner i sång, sjunga i rockkör, skulptera i lera, dansa kontaktimprovisation, bada i isvak, medskapa en barnslig och väldigt glädjefull julfilm och lägga upp den på Youtube, och mycket mer. Allt detta är drömmar jag länge har närt men inte vågat förverkliga på grund av rädslan för att misslyckas, att inte räcka till eller duga, att bli hånad eller mött med tystnad.

I år är det dags att ta tag i en ytterligare sådan dröm – att börja skriva offentligt. Jag har ända sedan ungdomen velat skriva, men rädslorna har hindrat mig, och de ursäkter och undanflykter som följer i rädslornas fotspår. Men nu är det dags, med ett litet steg i taget.

Eftersom min käraste har närt samma dröm startar vi denna blogg tillsammans. Vår intention är att ibland skriva ”solo” och ibland i dialog med varandra. Vi ska skriva för livet och om livet. Vi ska skriva om våra framsteg, tillkortakommanden och reflektioner kring det som händer i vardagen och i livet i stort.

Så detta är mitt första blogginlägg skrivet med skräckblandad förtjusning.

/Eva

Föregående

God Jul önskar Eva och Jakob

Nästa

14 år sedan livet plötsligt stannade

15 kommentarer

  1. Malin

    Du inspirera Eva! Kram

  2. Heja heja Eva! Vis som alltid, och med ett underbart språk så varför skulle du inte blogga! Fortsätt utmana dina rädslor och njuta av livet. Kram

    • Eva J Lönn

      Tack Anna, tack för ditt stöd. Det betyder mycket! Kram

  3. Kristina Burman

    Spännande☺ jag ska följa er på “färden”….☺🌟

  4. Åsa

    Lycka till och varma kramar.

  5. Kalle P

    Tack Eva, intressanta tankar. Lycka till med bloggandet!

  6. Jag hoppas att jag inte har någon del i dina rädslor! Eftersom jag aldrig uppfostrat mina barn utan bara varit en förebild förstår jag inte varifrån dina rädslor kommer! Jag har ju gått genom livet utan några som helst rädslor! Kanske mef undantag från någon tenta på KTH! Men jag har aldrig tvekat att ifrågasätta rådande paradigm! Men det har kostat mig en stor tigande majoritet som gjort allt för att förtiga sanningen! Så förhindrar man utvecklingen för att Jantelagen gäller i Sverige! Du skall inte tro att du är förmer än någon annan som den säger! Jag ångrar ingenting och vet hur illa jag skulle mått om jag rättat in mig i det förljugna ledet!

    • Eva J Lönn

      Rädslorna har många olika orsaker, som för mig nu är irrelevanta. Det viktiga är att jag har vågat se dem, och släppa dem. Jag är inte på något sätt unik i att jag har rädslor. De flesta människor har någon form av rädslor, även du, fast du kanske inte ser dem.

      • Då skall jag övervinna en “rädsla” nu! Du har redigerat mitt inlägg! Och jag kan inte stillatigande låta bli att kommentera! Jag ser att du strukit bort mitt omdöme om parasiterna i den akademiska världen! Jag är full av exempel på hur illa det fungerar! Även Umeå universitet platsar! För att nu inte tala om CTH och KTH! Om man gör allt för att förtiga sanningen och inte kan erkänna sina misstag och föra en dialog så parasiterar man på samhällets pengar! Man är inte intresserade av att söka sanningen utan är bara intresserade av att få sina anslag!

  7. Marie Kraft

    Underbart! Ser fram emot att få följa dig.
    Kram Marie

  8. Sölve

    Lycka till

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén